Jaktsäsongen 2013

Förväntningarna inför jaktsäsongen 2013 var höga. Jag hade skaffat mig en älghund där stamtavlan skvallrade om väldigt fina gener. Efter flera timmars jaktfilm och litteraturläsning så var bilden klar för hur träningen skulle bedrivas. Lydnad, skogsvana och spårträning kom att prägla större delen av min lediga tid, vilket givetvis kom att bli till min sambos stora förtjusning. Jaktsäsongen 2013 kom därför att präglas av jämthunden Toleskogens Dante och hans väg till det första ståndskallet och även hans första älg...och den andra.

Eftersom vildsvinsstammen vuxit sig stark så har  jaktsäsongen blivit allt längre. Varma sommarnätter kan numer ägnas åt åteljakt som i sin tur kan leverera härliga revbenspjäll till grillkvällarna. Jag fick uppleva en spännande smygjakt en kväll i Augusti då en galt på 120kg föll för min bössa.

Jag fick förmånen att vara med och arrendera en bit av en kustremsa i Blekinge för sjöfågeljakt. Detta kom i samband med att jag fick barn, vilket gjorde att jag inte kunde vara med så ofta som jag ville. Men de gånger jag va med så fick jag ta del av en jaktform jag aldrig tidigare ägnat mig åt. En spännande jakt som kräver duktiga hundar likväl som duktiga skyttar med en gnutta tur. Själv lyckades jag få ner en and som hämtades i vassen av en tränad cocker spaniel.

Men så kom då den där dagen som alla jägare längtat till, den andra måndagen i oktober. Dante hade under försäsongen haft några ståndskall på älg, men de hade aldrig varat under någon längre tid. Så mina förhoppningar var att det tidigt skulle skjutas för hunden så att polletten skulle trilla ner. Efter att ha lagt ner mängder av timmar i skogen samt med lydnad och spårträning så skapas en viss relation mellan hund och förare. Att få följa hundarbetet på pejlen och sedan få höra ett ljudligt och intensivt ståndskall inne i skogen är nog bland det mest tillfredställande jag kan tänka mig i jaktsammanhang. Och visst kom den dagen då jag fick skjuta första älgen för Toleskogens Dante...

Marken var täckt med snö och temperaturen låg på runt -3, vindstyrkan var obefintlig. Jaktlaget var för dagen desarmerat till 2 skyttar och jag som hundförare. Jag hade gått igenom två såtar under dagen utan att se eller höra något intressant. Jag kände en viss frustration eftersom jaktsäsongen nu kommit halvvägs och jag hade inte lyckats skjuta för Dante än. Jag sa till de övriga att "ni får göra som ni vill, men jag går igenom det sista innan det blir mörkt". Mina jaktkamrater kände sig nog mer tvingade än villiga att åter ställa sig på pass. Jag släppte Dante och han drog iväg på en sökrunda som han brukar. Plötsligt hörde jag hur han började skalla inne i en tät plantering. Skallet var högt och frekvent, jag kunde dock inte låta bli att tänka att det snart skulle bära iväg i sken. Men efter 10 minuters ståndskall så började jag förstå att detta kommer bli fast. Jag informerade de övriga att jag tänkte låta det stå i 20 minuter innan jag skulle börja närma mig älgarna och hunden. Och skallet varade även dessa 20 minuter...

Planteringen var tät och likaså snön på grenarna. Tack vare Dantes intensiva skall kunde jag närma mig trots att ett par grenar gick av under ansmygningen. Jag kollade på pejlen och såg att hunden nu var 20 meter ifrån mig, men jag såg varken hund eller älg. Jag upptäckte även att mitt kikarsikte var fullt med snö vilket jag fick rensa med en grankvist. När jag låg på marken hörde jag hur det brakade till strax bredvid mig. På ett avstånd av ca 10 meter får jag se en stor ko komma gående mellan granarna, och strax efter kommer kalven. De bägge är på väg in i en liten öppning och jag blir tvungen att snabbt ta mig upp för att hitta lucka för att skjuta. Jag lyckas få iväg ett skott mot kalven som jag ser faller på plats. Dante fortsätter efter kon och jag kan ensam gå fram och avliva kalven som fortfarande ger livstecken. Jag informerar de övriga om vad som hänt och hör sen hur Dante åter ställer kon ca 250 meter längre bort. Efter ett tag kommer även han tillbaka och får rugga i sin första älg. Min far och jag blir sedan tvungna att släpa kalven ut genom den täta planteringen, vilket vi fortfarande pratar om och kommer säkert göra ett bra tag framöver.

Jag lyckades några veckor efteråt även skjuta den andra älgen för Dante. Även det var en kalv som skjöts under ett ståndskall fast detta var i en mindre tät plantering.

Årets älgjakt och Dantes jaktpremiär blev helt klart över förväntan. Nu blir det åter spårträning och förhoppningsvis kan jag få honom godkänd som eftersökshund under 2014. Men vad gäller all jakt så är det naturen och sällskapet som är det viktigaste. Det är givetvis enklare att säga efter en fullt godkänd säsong, men det är med spänning och förväntan jag ser fram emot jaktsäsongen 2014!